Category: Samhälle

Debatt: Inkludera SD innan det är för sent

Sverigedemokraterna är farliga högerpopulister. Partiets missvisande retorik bygger på misstro mot den ledande eliten och ett inkorrekt anspråk på den “tysta majoriteten” och det “faktiska folket”. SD är, likt världens alla populister, ett allvarligt hot mot demokratin och att fortsatt utesluta SD kommer bara leda till deras ökade inflytande.

I boken “What is Populism?” förklarar Jan-Werner Müller, Professor i politik på Princeton University, termen populism. En term som många slängt sig med under de senaste åren utan att faktiskt veta vad den faktiskt innebär. För en fullständig beskrivning över konceptet rekommenderar jag boken men här följer en kort sammanfattning:

Populister skapar ett inkorrekt koncept som är folket. De inbillar sig att folket är homogent, har en vilja och är felrepresenterade av alla andra partier. Populisterna anser sig själva vara legitima förespråkare för det inbillade folket. De använder sig ofta av den “tysta majoriteten” i debatt. Fastän populister gärna utlyser folkomröstningar så är det inte för att höja det politiska engagemanget. Snarare handlar det om en vilja att bekräfta vad de redan tror sig veta att folkets vilja är. Populism är den representativa demokratins mörka baksida och är ett allvarligt hot mot demokrati.

Låt mig då applicera definitionen på SD. Partiet representerar det svenska folket, en inbillad homogen samling människor med en vilja: att behålla Sverige svenskt. På deras hemsida hittar man bland annat citatet “Sverigedemokraterna är hela sveriges parti.”

Continue reading

#2: My last day

Two days ago I implied that you wouldn’t hear from me until about three weeks from now, but as it turns out I already have something I wanted to share. Today I finished my last day at the Department of Clinical Chemistry at Karolinska Institutet Huddinge. I started spending my summers here two years ago and I can’t exaggerate how much I have learnt during my time here.

“That’s it for my goal-setting, you’ll hear from me again sometime in the next three weeks.”
– Me (technically not lying)

My work has been very interesting, although I can’t go into much detail since none of it is published yet. What I can tell you is that working with clinical chemistry is excellent. The job requires constant thinking and second guessing what you’re doing. Although much of it is following protocols, you are never in the exact same situation as the author was in when she wrote it which means there are always subtle differences that you need to take into account. Thanks to this I have developed an attention to detail here that I most definitely didn’t have when I started (just ask one of my supervisors). I have also learnt a lot about the scientific method; for example I know how to think about handling batches of tests in a way that avoids systematic errors and I can almost see contaminants come and go when I put on gloves, wash something or use a pipette. Research, and most things surrounding it, is really more about learning how to learn rather than learning obscure specifics and I really think that insight will help me in college.

Although the things I mentioned above are really interesting the most valuable experience from my time here is being around all of my excellent colleagues. Continue reading

Helsingborgs Dagblad: Helt fel från början till slut

De senaste dagarna har mitt, och många andras, förtroende för Helsingborgs Dagblad sjunkit lägre än tilliten för en etablerad tidning någonsin ska sjunka. Samtidigt har antagligen tusentals människor läst samma artikel som upprörde mig och så många andra, utan någon aning om vad som skett. Det hela kan enklast beskrivas som ett totalfiasko.

Artikeln med felciteringar. Foto: Mikaela Vanselius.

Artiklarna jag syftar på är de tre artiklar om droganvändning på Helsingborgs gymnasieskolor. Den första artikeln, “Cannabis och tramadol på Helsingborgs skolor” beskriver hur “droghandeln tros ha flyttat in på skolor i Helsingborg”. Vid första intryck verkar allt vara helt i sin ordning, men en andra kritisk läsning ger en annan bild. Bakom artikelns påståenden finns två källor. En anonym tipsare berättar att det ska vara lätt att få tag på droger på skolorna. Den andra källan är Björn Holmberg, som introduceras som “gruppchef för områdesgruppen hos polisen i Helsingborg”. Han säger att “min personliga uppfattning är att det säljs på skolorna även om jag inte har belägg för det”.

Den ena källan är alltså en anonym oroad förälder. Den andra, en Björn Holmberg som erkänner att han inte har något belägg för det som står i artikeln. Ingen av källorna säger heller något om att droger skulle ha ökat i gymnasieskolor, som artikeln däremot påstår. Allt för att skapa en rubrik med fångande ord.

För att fortsätta bygga den substanslösa storyn kommer HD och intervjuar fyra elever på min gymnasieskola, ProCivitas i Helsingborg, samt några andra elever på olika skolor i Helsingborg. Artikeln “Så tänker gymnasieelever om droger på skolan” verkar också vara helt i sin ordning vid första intrycket, men ännu en gång är verkligheten helt annorlunda. Samtliga intervjuade, men framförallt Mikaela Vanselius, har blivit felciterade. När de konfronterade HD och bad tidningen om att ta bort de felaktiga citaten, blev dem rakt nekade. Efter ett möte med redaktionen gick tidningen med på att ändra citaten till någonting närmre det eleverna menade, med en kommentar om att det var ett undantag för att eleverna var ovana vid att bli intervjuade. De hade också mage nog att avsluta mötet med ett “hoppas i alla fall att du lärt dig något av detta” riktat till Mikaela Vanselius.

Jag tog kontakt med Mikaela Vanselius, Dorina Puka och Lisa Nilsson för att få en bättre bild av hur de blev felciterade, och hur de känner kring situationen nu.

– Saker som vi pratade om i ett kontext av ungdomar i Helsingborg generellt sett, applicerades på elever på ProCivitas, säger Mikaela om felciteringarna, och Lisa Nilsson lägger till att hon aldrig känt till något kokainbruk, som HD skrev i pappersartikeln.

Tillsammans berättar dem att HD helt enkelt tagit ord de nämnt förbipasserande och stoppat in dem i diverse citat. Jag frågade hur de upplevde ursäkterna som HD:s Chefsredaktör Jonas Kanje publicerat som kommentarer på bland annat Mikaela Vanselius Facebookpost angående artikeln.

– Jag tycker att det är bra att han ber om ursäkt till mig, både på min status och på Joakim Jardenbergs inlägg. Jag tycker det är toppen att detta fall har gjort att de initierar en intern debatt, jag tror verkligen att HD i många aspekter måste ändra på sina rutiner.  Trots att onlineversionen av artikeln nu är redigerad så är det ju faktiskt jag, mina vänner och säkert delvis ProCivitas som har fått ta stöten för vad som stod i den fysiska artikeln som publicerades i tidningen. Mina förhoppningar är såklart att HD så småningom kommer gå ut med en officiell ursäkt.

Hon nämner också följande från Joakim Jardenberg: “HD har alltså efter samtal med ungdomarna ändrat citat, vilket ju gör att hela idén att det var ett korrekta citat från början faller. Man har alltså insett sitt misstag, men vill inte erkänna det”

Min tillit till Helsingborgs Dagblad har aldrig varit hög men en serie artiklar utan substantiella källor fyllda med felciteringar, är droppen. Helt fel från början till slut. Jag vet inte om den gemensamma ledningen1 på HD, NST, Landskrona Posten, och Sydsvenskan innebär likvärd journalistik . Däremot vet jag säkert att jag aldrig kommer lita på en artikel från någon av tidningarna igen. Ännu mindre kommer jag falla för deras blåsning till prenumeration.

1: Jonas Kanje är chefsredaktör även för Nordvästra Skånes Tidningar och Landskrona Posten. HDs Ansvariga Utgivare, Pia Rehnquist är Chefsredaktör och Ansvarig Utgivare även hos Sydsvenskan.

Sverige och USA med Brian Palmer

Vad kan Sverige och USA lära sig av varandra?

I och med de labila politiska klimaten i både USA och Sverige finns det inget bättre tillfälle att diskutera vad de två länderna kan lära sig av varandra. Jag har länge varit ute efter att intervjua någon med amerikansk-svensk bakgrund, som från egen erfarenhet kan resonera kring likheterna och kontrasterna mellan vårt avlånga landet lagom, och kapitalismens högsäte i väst. Att jag råkade hitta ingen mindre än Brian Palmer, attribuerar jag endast till flyt.

Portrait of Brian Palmer

Foto: Lena Katarina Johansson. Källa: www.brianpalmer.org

Socialantropologen Brian Palmer utsågs år 2002 till bästa universitetslektor på Harvard University för sin kurs om civilkurage, en av de populäraste kurserna i Harvards historia. Han bor nu i Sverige och håller flera kurser som universitetslektor på Uppsala Universitet. Socialantropologi är ”det vetenskapliga studiet av kultur- och samhällstyper och av människan som kultur- och samhällsvarelse” enligt Nationalencyklopedin. Palmer som socialantropolog, och med sina stora kunskaper om nutidspolitik och ekonomi, blev det perfekta intervjuobjektet.

– Det finns en tradition av amerikaner som har beundrat och högaktat Sverige sedan 1930-talet för att de anser att Sverige har delvis löst de två största problemen med det amerikanska samhället: ekonomiska klyftor och våld. Franklin Roosevelt lovordade Sverige för dess kvalitéer och jag är en del av denna långa tradition av amerikaner som närmst idealiserat Sverige, säger Palmer som svar på frågan om varför han flyttade till Sverige år 2004.

– Man måste kolla på ett land som Brasilien för att hitta större ekonomiska klyftor än i USA, och vi är ett samhälle med mycket inrikesvåld, som exempelvis polisövervåld, men också utrikes när det kommer till våra många krig. Sverige är lite motsatsen när det kommer till dessa frågor, tillägger han.

Efter 12 år i Sverige sedan flytten från USA reflekterar Palmer kring hur Sverige, och hans syn på landet, utvecklats.

– Ja, på många sätt [har Sverige levt upp till förväntningarna]. Sverige har blivit mer likt USA. De nyliberala tendenserna fortsätter, klyftorna ökar, men det sker i hela världen. Jämförelsevis är Sverige fortfarande en av de bästa länderna i världen och det ser man också i mycket statistik.

Palmer är till synes inte oroad över flyktingpolitiken som Sverige lett under flyktingkrisen och tidigare. Han är snarare väldigt imponerad.

– Inget industrialiserat land i hela världen har accepterat så många flyktingar per capita. Oavsett om man tittar tillbaka 30 år, 3 år eller bara förra året. Det är en extrem generositet. Mycket större än Tyskland, eller Norge, eller Danmark. Många förstår inte hur Sverige nästan är ensamma i graden av generositet. Jag beundrar landet på det sättet.

USA, och resten av världen har mycket att se upp till i Sverige. Det är så pass allmänt accepterat att uttalandena börjar låta som ekon. Palmer kunde dock också, med lite mer eftertänksamhet, nämna flera saker som vi svenskar kan lära oss av USA också.

– I USA är det vanligt att ta betalt för motorvägar. Den som kör bil måste betala, och det gör kostnader mer realistiska. I Sverige är det för många billigare att köra från Stockholm till Uppsala än att ta tåget, eftersom att motorvägen är gratis, säger han.

Han tillägger att självklart är den i själva verket inte gratis, men kostnaderna betalas snarare av den allmänna skatten. Mellan New York och Boston, berättar han, får man betala en stor summa i vägtullarna, och då motiveras tåg och buss mer.

– Vi har en ganska välfungerande mångkulturalism i vissa städer i USA. Det är flera som anser att New York är den, i särklass, bäst fungerade mångkulturella staden på jorden, med invånare från mer eller mindre hela världen. Det sägs att om man varit i New York i två veckor kan man kalla sig själv för New York:are utan att någon skulle ifrågasätta detta och säga ‘but you’re not a real New Yorker’. I Sverige kan du vara född i Sverige och levt hela ditt liv i till exempel Stockholm och folk betraktar dig ändå som icke-svensk om du har mörk hudfärg. Fenomenet New York är helt klart något som blev möjligt på grund av dess storlek, och traditionen av invandring under flera sekel men det kan ändå vara något som Sverige skulle kunna imitera.

Det är tydligt att han inte gör det sista uttalandet endast i egenskap av expert, men talar också utifrån erfarenheter, och känslor.

 

Vad hände med Riksdagsskolket?

riksdagen

Intuitiv design på riksdagsskolket.se

riksdagsskolket.se är en fantastisk sida som i min åsikt fått alldeles för lite uppmärksamhet. Sidan visar på ett intuitivt sätt hur hög frånvaron är vid riksdagens voteringar. Det visar sig att MP ligger bäst till med “endast” tio procent skolk medan Liberalerna är sämst med 16,6 procent. Frånvaron är inte unikt för ett visst parti eller grupp individer, däremot är det spritt och alla partier spelar en roll i den höga frånvaron. Förutom en kort artikel i Di och en SD-fokuserad ledare från Expressen har inte media tagit tag i nyheten på alls det sätt jag vill mena på att de är skyldiga till.

Bamse tror jag sa det bäst: “Den som är stark måste också vara snäll”. Det vill säga att den med makt har ett ansvar och massmedia kallas ju trots allt den tredje statsmakten av en anledning. Var är artikeln i Svenska Dagbladet? Var är artikeln i Dagens Nyheter? Var är artikeln från Dagens Samhälle? Såvitt jag ser, finns ingenting. Media låter skolkandet gå obestraffat, men varför?

Tack vare Sveriges stadgar har vi inte bara all voteringsdata tillgänglig utan dessutom en välfungerande API (vad är det?) som gör det relativt enkelt att sammanställa datan som vi nu sett på riksdagsskolket.se. Riksdagen med denna API praktiskt taget bad någon att sammanställa datan, precis vad som skedde, men konstigt nog inte av någon massmedia. Hur kommer det sig att två privatpersoner byggde hemsidan innan den tredje statsmakten? Svaret på frågan är kanske; Internet. Internet har gjort det möjligt för egentligen vem som helst att ta del av vilket data som helst, och i nuläget är massmedierna kanske helt enkelt för långsamma för att bibehålla konkurrenskraften mot medelsvensson.

partitoppen_franvaro

Klart och tydligt.

Chefsredaktören Jonas Kanje på Helsingborgs Dagblad berättade på en föreläsning på min skola att den vanligaste orsaken till en förlorad läsare är att denne går bort. Med det sagt är det givet att tidningar har en gigantisk utmaning framför sig, att sänka medelåldern på sina läsare. Jag påstår mig inte veta svaret men givetvis är detta svårt men när en potentiell läsare lär sig mer om samhället genom en länk på reddit.

Att exempelvis SD har haft dålig närvaro är knappast någon nyhet. Men att skolket är så utbrett och allmänt mellan samtliga riksdagspartier var det inte många av oss som visste. Jag är dessutom rädd att det kommer fortsätta på detta vis tills det hela uppmärksammas. Det hade också varit intressant att få ett svar från  politikerna i riksdagen, kanske till och med en förståndig förklaring.

Tills frågorna ställs och besvaras får vi väl helt enkelt fantisera ihop att våra favoritpolitiker gör något förståndigt när de inte är med och röstar om landets lagar.