Author: Sten Sjöberg (page 2 of 2)

Helsingborgs Dagblad: Helt fel från början till slut

De senaste dagarna har mitt, och många andras, förtroende för Helsingborgs Dagblad sjunkit lägre än tilliten för en etablerad tidning någonsin ska sjunka. Samtidigt har antagligen tusentals människor läst samma artikel som upprörde mig och så många andra, utan någon aning om vad som skett. Det hela kan enklast beskrivas som ett totalfiasko.

Artikeln med felciteringar. Foto: Mikaela Vanselius.

Artiklarna jag syftar på är de tre artiklar om droganvändning på Helsingborgs gymnasieskolor. Den första artikeln, “Cannabis och tramadol på Helsingborgs skolor” beskriver hur “droghandeln tros ha flyttat in på skolor i Helsingborg”. Vid första intryck verkar allt vara helt i sin ordning, men en andra kritisk läsning ger en annan bild. Bakom artikelns påståenden finns två källor. En anonym tipsare berättar att det ska vara lätt att få tag på droger på skolorna. Den andra källan är Björn Holmberg, som introduceras som “gruppchef för områdesgruppen hos polisen i Helsingborg”. Han säger att “min personliga uppfattning är att det säljs på skolorna även om jag inte har belägg för det”.

Den ena källan är alltså en anonym oroad förälder. Den andra, en Björn Holmberg som erkänner att han inte har något belägg för det som står i artikeln. Ingen av källorna säger heller något om att droger skulle ha ökat i gymnasieskolor, som artikeln däremot påstår. Allt för att skapa en rubrik med fångande ord.

För att fortsätta bygga den substanslösa storyn kommer HD och intervjuar fyra elever på min gymnasieskola, ProCivitas i Helsingborg, samt några andra elever på olika skolor i Helsingborg. Artikeln “Så tänker gymnasieelever om droger på skolan” verkar också vara helt i sin ordning vid första intrycket, men ännu en gång är verkligheten helt annorlunda. Samtliga intervjuade, men framförallt Mikaela Vanselius, har blivit felciterade. När de konfronterade HD och bad tidningen om att ta bort de felaktiga citaten, blev dem rakt nekade. Efter ett möte med redaktionen gick tidningen med på att ändra citaten till någonting närmre det eleverna menade, med en kommentar om att det var ett undantag för att eleverna var ovana vid att bli intervjuade. De hade också mage nog att avsluta mötet med ett “hoppas i alla fall att du lärt dig något av detta” riktat till Mikaela Vanselius.

Jag tog kontakt med Mikaela Vanselius, Dorina Puka och Lisa Nilsson för att få en bättre bild av hur de blev felciterade, och hur de känner kring situationen nu.

– Saker som vi pratade om i ett kontext av ungdomar i Helsingborg generellt sett, applicerades på elever på ProCivitas, säger Mikaela om felciteringarna, och Lisa Nilsson lägger till att hon aldrig känt till något kokainbruk, som HD skrev i pappersartikeln.

Tillsammans berättar dem att HD helt enkelt tagit ord de nämnt förbipasserande och stoppat in dem i diverse citat. Jag frågade hur de upplevde ursäkterna som HD:s Chefsredaktör Jonas Kanje publicerat som kommentarer på bland annat Mikaela Vanselius Facebookpost angående artikeln.

– Jag tycker att det är bra att han ber om ursäkt till mig, både på min status och på Joakim Jardenbergs inlägg. Jag tycker det är toppen att detta fall har gjort att de initierar en intern debatt, jag tror verkligen att HD i många aspekter måste ändra på sina rutiner.  Trots att onlineversionen av artikeln nu är redigerad så är det ju faktiskt jag, mina vänner och säkert delvis ProCivitas som har fått ta stöten för vad som stod i den fysiska artikeln som publicerades i tidningen. Mina förhoppningar är såklart att HD så småningom kommer gå ut med en officiell ursäkt.

Hon nämner också följande från Joakim Jardenberg: “HD har alltså efter samtal med ungdomarna ändrat citat, vilket ju gör att hela idén att det var ett korrekta citat från början faller. Man har alltså insett sitt misstag, men vill inte erkänna det”

Min tillit till Helsingborgs Dagblad har aldrig varit hög men en serie artiklar utan substantiella källor fyllda med felciteringar, är droppen. Helt fel från början till slut. Jag vet inte om den gemensamma ledningen1 på HD, NST, Landskrona Posten, och Sydsvenskan innebär likvärd journalistik . Däremot vet jag säkert att jag aldrig kommer lita på en artikel från någon av tidningarna igen. Ännu mindre kommer jag falla för deras blåsning till prenumeration.

1: Jonas Kanje är chefsredaktör även för Nordvästra Skånes Tidningar och Landskrona Posten. HDs Ansvariga Utgivare, Pia Rehnquist är Chefsredaktör och Ansvarig Utgivare även hos Sydsvenskan.

Sverige och USA med Brian Palmer

Vad kan Sverige och USA lära sig av varandra?

I och med de labila politiska klimaten i både USA och Sverige finns det inget bättre tillfälle att diskutera vad de två länderna kan lära sig av varandra. Jag har länge varit ute efter att intervjua någon med amerikansk-svensk bakgrund, som från egen erfarenhet kan resonera kring likheterna och kontrasterna mellan vårt avlånga landet lagom, och kapitalismens högsäte i väst. Att jag råkade hitta ingen mindre än Brian Palmer, attribuerar jag endast till flyt.

Portrait of Brian Palmer

Foto: Lena Katarina Johansson. Källa: www.brianpalmer.org

Socialantropologen Brian Palmer utsågs år 2002 till bästa universitetslektor på Harvard University för sin kurs om civilkurage, en av de populäraste kurserna i Harvards historia. Han bor nu i Sverige och håller flera kurser som universitetslektor på Uppsala Universitet. Socialantropologi är ”det vetenskapliga studiet av kultur- och samhällstyper och av människan som kultur- och samhällsvarelse” enligt Nationalencyklopedin. Palmer som socialantropolog, och med sina stora kunskaper om nutidspolitik och ekonomi, blev det perfekta intervjuobjektet.

– Det finns en tradition av amerikaner som har beundrat och högaktat Sverige sedan 1930-talet för att de anser att Sverige har delvis löst de två största problemen med det amerikanska samhället: ekonomiska klyftor och våld. Franklin Roosevelt lovordade Sverige för dess kvalitéer och jag är en del av denna långa tradition av amerikaner som närmst idealiserat Sverige, säger Palmer som svar på frågan om varför han flyttade till Sverige år 2004.

– Man måste kolla på ett land som Brasilien för att hitta större ekonomiska klyftor än i USA, och vi är ett samhälle med mycket inrikesvåld, som exempelvis polisövervåld, men också utrikes när det kommer till våra många krig. Sverige är lite motsatsen när det kommer till dessa frågor, tillägger han.

Efter 12 år i Sverige sedan flytten från USA reflekterar Palmer kring hur Sverige, och hans syn på landet, utvecklats.

– Ja, på många sätt [har Sverige levt upp till förväntningarna]. Sverige har blivit mer likt USA. De nyliberala tendenserna fortsätter, klyftorna ökar, men det sker i hela världen. Jämförelsevis är Sverige fortfarande en av de bästa länderna i världen och det ser man också i mycket statistik.

Palmer är till synes inte oroad över flyktingpolitiken som Sverige lett under flyktingkrisen och tidigare. Han är snarare väldigt imponerad.

– Inget industrialiserat land i hela världen har accepterat så många flyktingar per capita. Oavsett om man tittar tillbaka 30 år, 3 år eller bara förra året. Det är en extrem generositet. Mycket större än Tyskland, eller Norge, eller Danmark. Många förstår inte hur Sverige nästan är ensamma i graden av generositet. Jag beundrar landet på det sättet.

USA, och resten av världen har mycket att se upp till i Sverige. Det är så pass allmänt accepterat att uttalandena börjar låta som ekon. Palmer kunde dock också, med lite mer eftertänksamhet, nämna flera saker som vi svenskar kan lära oss av USA också.

– I USA är det vanligt att ta betalt för motorvägar. Den som kör bil måste betala, och det gör kostnader mer realistiska. I Sverige är det för många billigare att köra från Stockholm till Uppsala än att ta tåget, eftersom att motorvägen är gratis, säger han.

Han tillägger att självklart är den i själva verket inte gratis, men kostnaderna betalas snarare av den allmänna skatten. Mellan New York och Boston, berättar han, får man betala en stor summa i vägtullarna, och då motiveras tåg och buss mer.

– Vi har en ganska välfungerande mångkulturalism i vissa städer i USA. Det är flera som anser att New York är den, i särklass, bäst fungerade mångkulturella staden på jorden, med invånare från mer eller mindre hela världen. Det sägs att om man varit i New York i två veckor kan man kalla sig själv för New York:are utan att någon skulle ifrågasätta detta och säga ‘but you’re not a real New Yorker’. I Sverige kan du vara född i Sverige och levt hela ditt liv i till exempel Stockholm och folk betraktar dig ändå som icke-svensk om du har mörk hudfärg. Fenomenet New York är helt klart något som blev möjligt på grund av dess storlek, och traditionen av invandring under flera sekel men det kan ändå vara något som Sverige skulle kunna imitera.

Det är tydligt att han inte gör det sista uttalandet endast i egenskap av expert, men talar också utifrån erfarenheter, och känslor.

 

Därför kommer ProCivitas i Stockholm bli en succé

ProCivitas på gymnasiemässan

En av få lugna stunder hos ProCivitas på gymnasiemässan.

ProCivitas öppnas i Stockholm hösten 2017 och efter tre dagars pitchande på gymnasiemässan är jag övertygad om att skolan kommer lyckas fantastiskt i huvudstaden. Detta tack vare våra imponerade meriter, de existerande skolornas exceptionella lärare, den goda elevpåverkan och sammanhållningen som saknar motstycke. Det råder inget tvivel hos mig när jag säger att ProCivitas i Stockholm kommer bli en succé.

Som elev på ProCivitas i Helsingborg fick jag möjligheten att i torsdags, fredags och lördags stå på gymnasiemässan i Stockholm och dela med mig av min kärlek för ProCivitas. Tillsammans med fantastiskt trevliga rektorer, lärare och inte minst elever från de andra ProCivitas skolorna i Malmö och Lund gjorde vi minst sagt ett avtryck, något som syns tydligt i besöksstatistiken på ProCivitas i Stockholms nya hemsida.

Att pitcha ProCivitas Stockholm visade sig vara väldigt enkelt tack vare de fyra fantastiska skolor nere i södra Sverige, och deras tillhörande meriter. Bland annat var det inte helt oväsentligt för 01:or och deras föräldrar att ProCivitas vunnit fler guld i UF-SM än alla andra skolor i Skåne tillsammans, kommit till final fler gånger än någon annan skola i Sverige, och representerat Sverige i Europa hela tre gånger. Ett oortodoxt inslag i min pitch bestod av att ta upp min telefon och visa min kontaktbok, där jag inte bara har fyra av mina lärares nummer, men dessutom en sms konversation med min rektor och kontakt med årets lärare, som också råkar vara min biologilärare och klassmentor. Med detta förstod mina åhörare snabbt att ProCivitas antagligen har den bästa elev-lärarkontakten av alla gymnasieskolor i Sverige. ProCivitas värdesätter dessutom gemenskap högt och ordnar därmed kick-off läger för alla ettor på respektive skolor och dessutom en gemensam trerätters sittning för samtliga ettor från, de snart fem, skolorna.

Utöver det kunde jag ärligt berätta om den fantastiska elevpåverkan som råder på skolorna. Elevplenumet som utgör den kanske viktigaste länken mellan elever och lärarkåren, har alltid haft stor möjlighet till påverkan i Helsingborg. Bland annat har elever kunnat starta helt nya kurser, och påverka matsedeln. Elevkåren, som i mångt och mycket, är det roligare organet inom elevpåverkan, slår också tungt hos niondeklassarna som verkade intresserade. Bland annat har vi i Helsingborg mycket kul på våra många PPP:n (Party På ProCivitas), den årliga Oscarsgalan och skidresan till alperna för de som är intresserade. Då jag satt upp en arbiträr ordgräns på mina inlägg har jag inte ens plats att berätta om allt annat bra; det vill säga våra många gästföreläsare, den underbara skolmiljön och det väldigt lärorika mentorsprogrammet.

Trotts våra många meriter från existerande skolor i södra Sverige, är det givetvis så att ProCivitas i Stockholm kommer bli väldigt unik. Klimatet i Stockholm är annorlunda, speciellt med tanke på det enorma upptagningsområde vi har Stockholms infrastruktur att tacka för, i samband med den otroliga konkurrens mellan toppskolorna som dessutom ligger lika centralt som skolans blivande lokaler på Gärdet. Antagningspoängen på EK och SA har visat sig bli väldigt svåra att höfta. I Helsingborg och Malmö ligger ProCivitas onekligen i topp, och även i Lund som bara grundades för två och ett halvt år sedan börjar antagningspoängen nosa på samma nivåer. Rimligt är att misstänka att poängen kommer sänkas något på grund av ProCivitas icke-närvaro i Stockholm, som nu tar slut hösten 2017. Samtidigt är det svårt att väga in upptagningsområdet i kalkylen. Personligen tror jag att ProCivitas om minst tre år kommer nosa på liknande antagningspoäng som Viktor Rydberg. Värt att nämna är Naturvetenskapliga programmet som inte kommer öppna förrän senare år. Detta för att naturprogrammet innebär en stor investering, och för att det krävs väldigt motiverade elever för att lyckas, något som kan garanteras när ProCivitas efter några år skapat en större närvaro i huvudstaden.

Lokalerna

På sista sidan av informationsbroschyren hittar man bilder på lokalerna.

På gymnasiemässan fick jag av marketingchefen på Teoretiska Gruppen höra att ProCivitas imponerade med de bästa elevambassadörerna, vilket jag tog som en stor komplimang då jag var väldigt imponerad av samtliga skolor inom gruppen. Framförallt Rytmus bjöd på vackra stämmor och mäktiga takter på slagverk. Vi blev också väldigt hedrade när vi insåg att vi nog skrämt upp några skolor med vår närvaro, då flera representanter letade upp oss och ställde många frågor. Det kanske inte heller kommer som en shock då vi lyckades dela ut mer än 2000 broschyrer till intresserade elever. Framförallt kan jag stolt säga att på lördagen hittade flera föräldrar oss, och berättade hur deras barn ivrigt delat med sig om ProCivitas sedan de besökt vårt bås någon tidigare dag.

Jag frågade en elev på en av toppskolorna i Stockholm varför en niondeklassare skulle välja ProCivitas över de andra toppskolorna. För att knyta ihop säcken skulle jag vilja dela med mig av svaret:

“Norra är för torrt, Södra är för hipster, Viktor Rydberg är för snobbigt och Kungsholmen är för nördigt.”

Därför kommer ProCivitas i Stockholm bli en succé.

 

Vad hände med Riksdagsskolket?

riksdagen

Intuitiv design på riksdagsskolket.se

riksdagsskolket.se är en fantastisk sida som i min åsikt fått alldeles för lite uppmärksamhet. Sidan visar på ett intuitivt sätt hur hög frånvaron är vid riksdagens voteringar. Det visar sig att MP ligger bäst till med “endast” tio procent skolk medan Liberalerna är sämst med 16,6 procent. Frånvaron är inte unikt för ett visst parti eller grupp individer, däremot är det spritt och alla partier spelar en roll i den höga frånvaron. Förutom en kort artikel i Di och en SD-fokuserad ledare från Expressen har inte media tagit tag i nyheten på alls det sätt jag vill mena på att de är skyldiga till.

Bamse tror jag sa det bäst: “Den som är stark måste också vara snäll”. Det vill säga att den med makt har ett ansvar och massmedia kallas ju trots allt den tredje statsmakten av en anledning. Var är artikeln i Svenska Dagbladet? Var är artikeln i Dagens Nyheter? Var är artikeln från Dagens Samhälle? Såvitt jag ser, finns ingenting. Media låter skolkandet gå obestraffat, men varför?

Tack vare Sveriges stadgar har vi inte bara all voteringsdata tillgänglig utan dessutom en välfungerande API (vad är det?) som gör det relativt enkelt att sammanställa datan som vi nu sett på riksdagsskolket.se. Riksdagen med denna API praktiskt taget bad någon att sammanställa datan, precis vad som skedde, men konstigt nog inte av någon massmedia. Hur kommer det sig att två privatpersoner byggde hemsidan innan den tredje statsmakten? Svaret på frågan är kanske; Internet. Internet har gjort det möjligt för egentligen vem som helst att ta del av vilket data som helst, och i nuläget är massmedierna kanske helt enkelt för långsamma för att bibehålla konkurrenskraften mot medelsvensson.

partitoppen_franvaro

Klart och tydligt.

Chefsredaktören Jonas Kanje på Helsingborgs Dagblad berättade på en föreläsning på min skola att den vanligaste orsaken till en förlorad läsare är att denne går bort. Med det sagt är det givet att tidningar har en gigantisk utmaning framför sig, att sänka medelåldern på sina läsare. Jag påstår mig inte veta svaret men givetvis är detta svårt men när en potentiell läsare lär sig mer om samhället genom en länk på reddit.

Att exempelvis SD har haft dålig närvaro är knappast någon nyhet. Men att skolket är så utbrett och allmänt mellan samtliga riksdagspartier var det inte många av oss som visste. Jag är dessutom rädd att det kommer fortsätta på detta vis tills det hela uppmärksammas. Det hade också varit intressant att få ett svar från  politikerna i riksdagen, kanske till och med en förståndig förklaring.

Tills frågorna ställs och besvaras får vi väl helt enkelt fantisera ihop att våra favoritpolitiker gör något förståndigt när de inte är med och röstar om landets lagar.

Vänta inte på Skolverket, utveckla skolan själv!

“Digitalisera skolan!” Initiativet Teacherhack tillsammans med Skolverket har lyft ämnet och just nu sitter Sverige i väntan på att dessa organisationer ska driva utvecklingen tills vi en dag har en digitaliserad utbildning. Framförallt Teacherhack ska ha all beröm men det betyder inte att vi andra kan luta oss tillbaka. Det är baklänges. Utveckling är organisk och du som elev eller lärare kan faktiskt göra skillnad. Om du läser vidare kan du få ett exempel på hur vi på min skola, ProCivitas i Helsingborg, gick tillväga.

Det hela började med att jag fick ett tips av en kompis att gå onlinekursen CS50: Introduction to Computer Science av HarvardX. Jag kan rekommendera kursen helhjärtat för den som vill få en insikt i hur allt datoriserat runt omkring oss fungerar, allt från datorn du läser detta på till läskautomaten du använder oftare än du vill erkänna. Dessutom får man en trevlig ursäkt att skriva Harvard i sitt CV.

cs50

CS50 föreläsning. © Harvard University.

Jag och min kompis började diskutera att det kanske finns fler som var intresserade men som inte kände till konceptet. Några snabba Google-sökningar resulterade i att vi fann att Programmering 1 faktiskt existerade på skolverket.se för alla att se. Problemet är att man bara känner till kursen om man redan pluggar IT-specialisering eller Teknikprogrammet. Det vill säga om man redan gjort ett aktivt val och går en linje som redan är kraftigt digitaliserad. Programmering är dock inte något som borde tillhöra endast specialiseringslinjer; vi ville att alla tre linjer på vår skola skulle ha tillgång till kursen. Såväl samhällselever som ekonomer och naturelever. Efter några veckors förhalande mynnade tankarna ut i ett inlägg på elevernas Facebook-grupp.

Efter att hela 25 elever skrivit upp sig för kursen började administrationen leta efter en passande lärare för att göra idén till verklighet. Som det ser ut nu har vi nästa år en klass på minst 20 och jag hoppas på att motivera ännu fler, läsåret 17/18 förväntar jag mig två klasser i kursen här på ProCivitas. Åtminstone om jag får något att säga om saken!

Jag tror på fullaste allvar att detta kan vara ett starkt supplement till Skolverket och Teacherhack som dessutom fokuserar merparten energi på grundskolan. Digitaliseringen av gymnasieskolorna är lågt hängande frukt, eleverna vill och har all möjlighet att bli mer familjära med digitala medel men får ingen hjälp att göra så. Detta trotts att en digitaliserad gymnasieskola är värt minst lika mycket som en digitaliserad grundskola. Skolverkets agenda är dessutom väldigt långdragen, nog skulle en fullständigt digitaliserad grundskola 2020 sitta fint, men om elever kan införa programmering på bara 20 gymnasieskolor i Sverige nu skulle vi se effekten redan idag i takt med att fler skolor följer exemplet.

Så du som är elev eller lärare med intresset, kom ihåg att man behöver inte vänta på Skolverket eller någon annan. Visst har jag tur som går på en skola där lärarna verkligen lyssnar på eleverna, men med tillräcklig vilja spelar det ingen roll om klimatet är detsamma på din skola. Det finns makt i antal och kanske räcker 25 elever för att kickstarta digitalisering i utbildningen, en gymnasieskola i taget!

Att köpa något man förstår: Paradox Interactive

Spelstudion Paradox Interactive kommer ungefär den 31 Maj ut på börsen. Paradox är ett snabbväxande utvecklings- och publiceringsbolag kända för titlar som Europa Universalis IV, Cities: Skylines och mer nyligen Stellaris. Sekunden jag hörde talas om introduktionen skrev jag upp mig för en chans att köpa. Nedan kan du läsa varför!

Aktierna som man här kan teckna kommer framför allt från de tidigare storägarna investmentbolaget Spiltan och vd:n Fredrik Wester. Man ska dock vara försiktig med att tolka det som ett “sätt att casha ut” från vd:n som i Unga Aktiersparares podcast #pratapengar sa att Paradox Ineractive har sin “bästa tid framför oss, inte bakom oss.”

Warren Buffets kanske viktigaste råd till aktiesparare är att köpa bolag man förstår. Det vill säga att om man förstår sig på spelindustrin kan Paradox vara ett fantastiskt köp. Om man inte förstår spel kan ett marginellt sämre företag i en industri man faktiskt förstår vara en bättre investering. Insikt i en industri kan göra det enklare att veta när man ska köpa till eller sälja av, bland annat genom att ha koll på konkurrenter och industrins prestation. Jag som 17-åring vågar säga att jag är insatt i spelindustrin, då jag i åttan och nian kunde jag spendera ohälsosamt många timmar på att spela bland annat Europa Universalis III, ett tidigare spel från Paradox.

Allt kan dock inte vara positivt med Paradox. Något som ibland kritiseras är bolagets förmåga att kräma ut vinst genom expansionspaket till spel många år efter basspelet utvecklades. Det är visserligen på gott och ont då det också innebär att en spelare kan få ut ett högre mervärde av spelet genom att helt enkelt fortsätta spela länge efter att det släppts, mot kostnaden av expansionerna givetvis. Paradox förhåller sig dock mycket bättre till expansionspaket än exempelvis Electronic Arts med typexemplet The Sims 3 där basspelet kostar cirka 400 kr och alla expansioner tillsammans går för 5000 kr.

Paradox är också mästare i att veta vad de är bra på och vad de inte är bra på. Det syns tydligt i deras fantastiska reklamkampanj inför utsläppet av Stellaris i förra veckan. Istället för att gå genom traditionella och dyra medier införde de Extraterrestrial Thursday där de varje torsdag inför utsläppet streamade när en senior utvecklare och Paradox “chefsstreamare” ledde The Blorg Commonality, en rymdart som egentligen bara vill ha några kompisar, till storhet i hemgalaxen. Det verkar ha fungerat och traditionen kommer till fansens lycka fortsätta nu även efter släppet. Paradox vet att en av deras viktigaste styrkor är deras dedikerade fanbase. Det förkastar inte heller bolaget, utan har gett fans en genväg i anskaffandet av aktier i nyintroduktionen. Paradox bryr sig helt enkelt!

the-blorg-thursday-stream

Martin “Wiz” Anward och Anders “cKnoor” Carlsson streamar på Extraterrestrial Thursday.

De fortsätter hålla sig till det de kan genom att berätta att de inte kommer bete sig som ett typiskt börsbolag. De släppte en halvdan kvartalsrapport inför introduktionen i ett försök att visa för erfarna investerare att spelindustrin inte är som alla andra.

”Är man väldigt nervöst lagd kanske inte en investering i ett datorspelsföretag är något som passar. Det kommer skilja sig väldigt mycket åt från kvartal till kvartal” är något som Wester sagt både i #pratapengar podden och i en intervju med Di. Enligt mig är det helt rätt då den gemene investeraren ändå inte borde lägga för tung vikt på kvartalsrapporten och istället fokusera på den långsiktiga prestationen och tillväxten.

Den 31 Maj får vi helt enkelt se om mina förhoppningar stämmer eller om detta bara är en 17-årings svammel. Hoppas du njöt av läsningen och kom ihåg detta: jag vet inte vad jag pratar om, köp bara om du tycker att det är rätt val.

UPPDATERING: Fick precis besked om ett antal aktier. Tydligen var efterfrågan så hög att de delade ut betydligt färre än basanmälan på 300 aktier per person, åtminstone till mig. Det bådar gott men än är inte slaget vunnet. Vi håller tummarna för aktien när den är ute på marknaden i nästa vecka.

Newer posts