#3: Getting Oriented

These first few days have been really intense so I just got up a few hours earlier today in order to write a short post to you all about what has happened so far.

Before arriving on campus I meet a pair of very generous relatives in NYC, with whom I stayed overnight at their house in Stamford.

Right by Princeton Club where I went to meet a very kind relative with whom I stayed overnight before Check-In started.

I arrived together with all the other internationals for International Orientation on the 30th of August. It felt amazing to finally arrive on the campus that I had wondered and dreamed about for so long. The first three days were filled with activities to makes us internationals feel at home. Davis International Center did a great job with it and I feel much more prepared in regards to topics such as culture shock. Among other things we had great fun navigating the campus on a scavenger hunt which we almost won. Unfortunately I missed the backside of the scavenger hunt paper we were given, which had us missing out on quite a few points. After IO ended the Americans of the class of 2021 arrived on campus. Continue reading

Email
RSS
Facebook
Google
http://stensjoberg.com/3-getting-oriented/
LinkedIn

Debatt: Inkludera SD innan det är för sent

Sverigedemokraterna är farliga högerpopulister. Partiets missvisande retorik bygger på misstro mot den ledande eliten och ett inkorrekt anspråk på den “tysta majoriteten” och det “faktiska folket”. SD är, likt världens alla populister, ett allvarligt hot mot demokratin och att fortsatt utesluta SD kommer bara leda till deras ökade inflytande.

I boken “What is Populism?” förklarar Jan-Werner Müller, Professor i politik på Princeton University, termen populism. En term som många slängt sig med under de senaste åren utan att faktiskt veta vad den faktiskt innebär. För en fullständig beskrivning över konceptet rekommenderar jag boken men här följer en kort sammanfattning:

Populister skapar ett inkorrekt koncept som är folket. De inbillar sig att folket är homogent, har en vilja och är felrepresenterade av alla andra partier. Populisterna anser sig själva vara legitima förespråkare för det inbillade folket. De använder sig ofta av den “tysta majoriteten” i debatt. Fastän populister gärna utlyser folkomröstningar så är det inte för att höja det politiska engagemanget. Snarare handlar det om en vilja att bekräfta vad de redan tror sig veta att folkets vilja är. Populism är den representativa demokratins mörka baksida och är ett allvarligt hot mot demokrati.

Låt mig då applicera definitionen på SD. Partiet representerar det svenska folket, en inbillad homogen samling människor med en vilja: att behålla Sverige svenskt. På deras hemsida hittar man bland annat citatet “Sverigedemokraterna är hela sveriges parti.”

Continue reading

Email
RSS
Facebook
Google
http://stensjoberg.com/debatt-inkludera-sd-innan-det-ar-for-sent/
LinkedIn

#2: My last day

Two days ago I implied that you wouldn’t hear from me until about three weeks from now, but as it turns out I already have something I wanted to share. Today I finished my last day at the Department of Clinical Chemistry at Karolinska Institutet Huddinge. I started spending my summers here two years ago and I can’t exaggerate how much I have learnt during my time here.

“That’s it for my goal-setting, you’ll hear from me again sometime in the next three weeks.”
– Me (technically not lying)

My work has been very interesting, although I can’t go into much detail since none of it is published yet. What I can tell you is that working with clinical chemistry is excellent. The job requires constant thinking and second guessing what you’re doing. Although much of it is following protocols, you are never in the exact same situation as the author was in when she wrote it which means there are always subtle differences that you need to take into account. Thanks to this I have developed an attention to detail here that I most definitely didn’t have when I started (just ask one of my supervisors). I have also learnt a lot about the scientific method; for example I know how to think about handling batches of tests in a way that avoids systematic errors and I can almost see contaminants come and go when I put on gloves, wash something or use a pipette. Research, and most things surrounding it, is really more about learning how to learn rather than learning obscure specifics and I really think that insight will help me in college.

Although the things I mentioned above are really interesting the most valuable experience from my time here is being around all of my excellent colleagues. Continue reading

Email
RSS
Facebook
Google
http://stensjoberg.com/2-my-last-day/
LinkedIn

#1: My Goals

Today, there are just seven days left till I leave for The States. I said at the start of the summer that I’d rather go into hibernation and wake up on my flight to Princeton, than impatiently wait the whole summer. As I’m sure you understand, I can barely contain myself now that there’s only a week left. The last few weeks have been moderately uninteresting. I’ve spent my time getting my Visa, receiving around twenty thousand different vaccines and fighting with the National Board of Student Aid (CSN). I figured this first proper blog post of my life should be a bit more interesting than that though, which is why I’ve decided to write about my goals for the coming four years instead.

Warren Buffett is said to have recommended an interesting approach for achieving goals, and I’ve given it a try. The Oracle of Omaha explains that you should write down twenty-five goals for the coming years and then kill twenty of these darlings, leaving only five. His thinking is that the remaining five are the true objectives, and that the others will only distract the goal-setter from their proper ambitions. I will attempt to only give attention to my primary goals.

I’ll be keeping the twenty distractions to myself, but please allow me to present my five goals for the coming four years.

  • Graduate with honors
  • Make life-long friends and contacts
  • Get interesting internships
  • Write for this website
  • Exercise (sail and run)

Internships, good grades and contacts are pretty self-explanatory. I don’t think there are many of my peers in the class of ‘21 that I don’t share these goals with. The other two are a bit less orthodox and I figure they deserve a proper explanation.

The first three goals are all very dependent on the quality of my work during the coming years. The quality will be dependent on my creativity, time management skills and stress handling. This is where the last two priorities come in to play. Writing has always helped me collect my thoughts and force me to really think through my life. For example this post has helped me set very clear goals for the following years, something I never would have done otherwise. I also obviously get better at writing and improve my workflow and creativity.

Running and sailing contribute to my creativity, time management skills and ability to handle stress. While doing something completely different from work and school I’ve always had my best ideas and I always manage to see my heavy workload from a different angle which usually helps me realize it isn’t nearly as heavy as I initially thought. Of course, overall health and happiness is also improved by exercising, and that certainly doesn’t hurt.

That’s it for my goal-setting, you’ll hear from me again sometime in the next three weeks. When I arrive in New York I will spend the night with some very kind relatives in Stamford and the morning after I’ll (hopefully manage to) get to Princeton by train. The first few weeks are filled with activities so I don’t know how much time I will have for writing. I guess we’ll see!

Email
RSS
Facebook
Google
http://stensjoberg.com/1-my-goals/
LinkedIn

Hur jag kom in på tre Ivy League universitet

Princeton University (Källa: Pete Spiro / Shutterstock.com)

Princeton University (Källa: Pete Spiro / Shutterstock.com)

Somliga kommer tycka att det här inlägget är väldigt skrytsamt, och det kanske det är. Mina ambitioner med att skriva det här inlägget är dock inte att skryta, utan att hjälpa andra med samma mål som jag. Jag har kommit in på Princeton University, Dartmouth College och Cornell University. Om jag hade kunnat läsa detta inlägg med lärdomar innan jag sökte, hade jag nog kommit in på ännu fler. Självklart är det för sent, men jag hoppas istället att ni kan lära er från mina åstadkommanden och misslyckanden nedan.

Jag kommer täcka betyg, meriterande aktiviteter (sk “extra curricular’s”), standardiserade prov, rekommendationsbrev och essäskrivning med mera. Hela min guide kommer utgå ifrån The Common Application, den onlinetjänst genom vilken den övervägande majoriteten av amerikanska universitet tar emot ansökningar. På hemsidan fyller man i allting som är relevant för sin ansökan; det vill säga rekommendationsbrev, betyg, essäer och mer.

Gymnasiebetyg och kursval

Det finns många som säger att man inte måste ha alla A:n igenom gymnasiet för att komma in på Ivy League skolor. Min mening är att de har rätt men också lite fel. Jag sticker inte under stolen att betyg är en stor faktor. När man söker till USA kollar universiteten mycket på helheten av ens ansökan, vilket innebär att om man har sämre betyg så måste man väga upp med bättre provresultat på standardiserade prov. Jag ansökte med mina betyg från tvåan, där jag hade ett B och resten A. Hårt arbete och intresse för kurserna var de absolut viktigaste faktorerna för att nå betygen. Dessutom har jag varit noggrann med att ha goda relationer till alla mina lärare.

Formativ bedömning är något som blivit allt viktigare med LGR11. Begreppet innebär att lärare inte bara ska kolla på elevers prov och inlämningar men också deras aktivitet på lektionerna. I ett extra led innebär det också att lärarna, i väldigt enstaka fall, omedvetet kommer låta deras personliga syn på eleven påverka bedömningen genom den formativa bedömningen. Lärare gör alltid sitt bästa att göra objektiva, rättvisa bedömningar, och lyckas nästan alltid. De är dock bara människor, och människor är sociala. Alltså: skapa relationer med dina lärare och var aktiv på lektionerna; det kan komma att ändra ett B till ett A.

Kursval är inte så viktiga. Generellt sett uppskattar amerikanare att man går fler fördjupningskurser, snarare än fler introduktionskurser. Det verkar dock inte vara avgörande. Ibland kan det vara en god idé att välja kurser på ett sätt som gör det lättare att få bra betyg, exempelvis valde jag att inte ta Franska 4 i tvåan på grund av att just den årskursen ansågs väldigt stressig, och tog istället en extra kurs mitt tredje, mindre stressiga, år.

Standardiserade prov

ACT eller SAT

Praktiskt taget alla universitet kräver antingen ACT- eller SAT-resultat. Båda proven bedömer läsförståelse, matematik, språkanvändning och skrivande, allt givetvis på engelska. Skillnaderna mellan proven är ganska försumbara, i slutändan är det antagligen lika lätt att få bra resultat i båda proven. En skillnad är att SAT-proven sker oftare i Sverige, och dessutom på fler platser. Jag skrev själv ACT, vilket innebar två helger till Göteborg där jag fick bo hos gästvänliga släktingar. Det finns flera bra resurser för att ta reda på vilket av de två proven som passar just dig.

Jag sökte in med ACT, och ett Composite Score på 31, vilket placerade mig i den 96:e percentilen. Det är värt att notera att det är en bit under medel på samtliga tre skolor jag kom in på. Min personliga uppfattning är att det beror på mina gymnasiebetyg som kunde väga upp mina provresultat, och min svenskhet som vi kommer in på senare.

Strategin för båda proven är väldigt enkel. Köp en bok. Jag använde mig av Princeton Reviews Cracking the ACT, men det finns fler bra alternativ. Det viktiga är att verkligen öva på proven, inte (bara) på kunskapen. Det finns oändligt många knep för att få bra resultat på proven, och böckerna samlar väldigt mycket bra information. I grund och botten handlar det om att lära sig hur provet är uppbyggt, vilka frågor som ska lösas med vilka metoder, och självdisciplin med tanke på tidsbegränsningarna.

Mitt enda tips som inte står med i någon av böckerna är kring själva provtillfället. Ta med bra och varierad proviant, så att du kan äta precis det du känner för i pausen mitt under provet. Undvik snabba kolhydrater som godis och vitt bröd så slipper man en blodsocker-dipp mitt i Science-delen. Blodcirkulationen är också värd att tänka på, jag gjorde 30 armhävningar i pausen för att få igång hjärnan igen och försökte att inte sitta helt stilla när jag skrev provet. Boka inte heller något efter provet, för då är man helt utmattad. Absolut viktigast under provdagen är självsäkerhet. Jag rekommenderar starkt följande TED talk av Amy Cuddy. Hon bidrar med ovärderlig kunskap, som fungerar lika bra inför tal som inför provtillfällen.

SAT Subject Tests

Två Subject Tests krävs av de flesta skolor. Proven tillhör SAT organisationen, men har inget mer att göra med själva SAT provet. De komplementerar ACT eller SAT provet genom att testa i olika specifika ämnen, precis som det låter. Man kan välja mellan exempelvis Biologi, Historia eller Matematik. Jag rekommenderar att välja ämnen som man verkligen tycker om med tanke på man måste lära sig all kunskap han har i ämnet igen, men på engelska. Lättast utifrån det perspektivet blir ju självklart matematik, då språket är mindre relevant i just det ämnet.

En sak som jag väldigt starkt rekommenderar är att inte bara ta de enklaste proven och absolut inte både Math Level 1 och Math Level 2. Ens val kan säga mycket och om man väljer båda matematikproven säger man “jag vill bara få bra betyg”. Jag valde Math Level 2, och Biologi M/E. Genom att välja Math Level 2 istället för 1 – trots att jag kanske inte var helt kvalificerad – blev mitt uttalande “jag utmanar mig själv, och gör mitt bästa” även om jag hade nog fått ett betydligt bättre resultat på Math Level 1. Om man växt upp med ett av språken som finns som ämnen bör man inte heller välja det provet. Samma sak där, uttalandet blir “jag är lat och vill få bra betyg, så jag väljer ett enkelt prov.”

Jag sökte in med 790 av 800 i Biology M (högsta 7% US), vilket passade snyggt med mina sommarjobbsperioder inom just molekylärbiologi och analytisk kemi (se Meriterande Aktiviteter nedan). Om jag däremot hade fått lågt på det provet hade dock min KI-merit tappat värde. Med andra ord var det lite vågat. Jag sökte också in med 700 på Math Level 2 vilket faktiskt innebar att jag var sämre än medelmåttet. Kanske beror det på att jag inte kunde riktigt allt som jag skulle ha kunnat, eller kanske beror det på att de andra som tar provet är riktiga mattenördar och att jag inte borde jämföra mig med dem.

TOEFL

TOEFL är ett prov i engelska för internationella elever. TOEFL provet blir irrelevant när man når höga resultat på ACT eller SAT eftersom att man då redan bevisat sin kunnighet inom engelska. Det kan däremot vara väldigt viktigt om man också vill söka till UK. Man kan dock i många fall ta hand om det efter att man kommit in på utbildningen man vill.

Meriterande Aktiviteter (Extra curricular’s)

I USA är betyg och standardiserade prov väldigt viktiga, men utan så kallade extra curricular’s har man ändå ingen chans. Jag kommer berätta om mina aktiviteter, och resonera kring vilka som var mer och mindre viktiga. Jag rangordnar dem på samma sätt som jag gjorde i min Common App.

  1. Praktiserande Biomedicinsk Analytiker på Karolinska Institutet.
    Jag sticker inte under stolen med att jag genom kontakter fick möjligheten att bevisa mig på min arbetsplats de senaste två sommarloven, men jag tror inte heller att jag hade fått fortsätta om jag inte hade presterat från början. Aktiviteten gör att jag kan slänga mig med termer som fotospektrometri och lipidkvantifiering, och visar också att jag inte är rädd för att ta plats, något som vi svenskar annars kan vara dåliga på. Det visar också på högt akademiskt intresse.
  2. Blogskrivande på www.stensjoberg.com
    Även om antalet inlägg på min hemsida är ganska begränsat, är det något som också sticker ut. På min hemsida skriver jag om lite allt möjligt, inte minst så har jag marknadsfört min gymnasieskola en del. Det tror jag uppskattas av universiteten då de antagligen är intresserade av elever som i framtiden kan marknadsföra även deras universitet.
  3. Natur/viltvård och jakt
    Min tredje aktivitet är egentligen inte alls så meriterande, men skvallrar istället om mig som person och min kultur. Genom att lägga den här visar jag att min lista är autentisk; jag lägger till saker som jag faktiskt bryr mig om.
  4. Ordförande för elevrådet
    Mitt uppdrag som ordförande tar jag på högsta allvar, men jag inser också att det varken är en gigantisk mängd arbete eller att det är enormt svårt att nå ämbetet. Däremot visar det på intresse för den nuvarande skolan. Kanske kan det, precis som marknadsföringen, vara intressant för universiten som jag söker till.
  5. Grundare av Take 3 Media
    Tillsammans med två goda vänner driver jag en verksamhet genom vilken vi gör film- och designuppdrag. Det är enormt kul, och en rätt bra sidoinkomst men framförallt visar det också på ett väldigt driv. Inte vilken unge som helst går upp en morgon och tänker “nu ska jag starta en näringsverksamhet”. Ännu mindre om man går naturprogrammet.
  6. Lärarassistent i Programmering
    Visar på akademiskt intresse och driv. Dessutom startade jag kursen Programmering och skrev om det på min hemsida. Tillsammans visar det på mycket initiativtagande och ledarskapsfärdighet.
  7. Ledamot i ProCivitas College Application Committee
    Visar på samma kvalitéer som mitt medverkande i elevrådet.
  8. Entrepreneurskolan av Helsingborgs Stad
    I efterhand hade jag nog tagit bort den här meriten då kursen bara pågick i ungefär åtta veckor. Visar på akademiskt intresse och driv i samma anda som den femte meriten.

Man ombeds också ange hur många veckor per år, och hur många timmar per vecka, som man lägger ner på alla sina aktiviteter. Där finns det ingen anledning att vara superspecifik, ge bara en någorlunda genomtänkt uppskattning.

Toppuniversitet vill kort och gott ha elever som kommer göra bra ifrån sig och i framtiden kunna marknadsföra universitetet . Genom sina extra curricular’s ska man alltså försöka visa att man klarar av att ha flera bollar i luften – och dessutom klarar det bra.

Essäerna

Har man klirrat ovanstående rubriker är det dags att ge sig in på essäskrivandet. Essäerna kan verkligen “make or break” din ansökan. En riktigt bra essä kan lyfta en ansökan rejält, kanske genom att förklara någon eventuell motgång man haft under gymnasietiden eller bara genom att skriva en allmänt väldigt bra essä. En kass essä kan också göra en sänka en riktigt bra ansökan till marken. Då måste essän dock vara riktigt horribel.

I The Common Application finns en allmän essä som skickas till alla universitet. Det finns sju olika så kallade skrivprompts, som alla är relativt breda. Tänk igenom noggrant vilken prompt som passar dig och börja skriva. Jag tog mig igenom fler än tio utkast innan jag blev nöjd, där jag byte prompt och sedan bytte tillbaka. Låt alltså essän jäsa och växa. Utöver det finns en eller flera essäer med tillhörande skrivprompts för varje universitet. Det blir alltså väldigt många essäer om man väljer att söka till flera universitet.

Övning, framförhållning och återkoppling är A och O i essäskrivandet. Övar gör man bäst genom att kolla på tidigare års skrivprompts, fråga annars din engelskalärare om råd och övningar. Framförhållning är otroligt viktigt. Jag började sex månader innan inlämning med min Common App essä, men fick sedan “framförhållningshybris” och sköt upp resterande essäer till veckan innan inlämning. Jag garanterar att jag hade haft fler alternativ att välja på idag om jag inte har gjort det misstaget. Gör inte samma misstag som jag; skjut inte upp dina essäer!

Återkoppling kan man få från sina föräldrar eller sina lärare. Det gäller dock att ha god framförhållning för att kunna ge dem tid att sätta sig ner och hjälpa till. Här kommer också relationer till lärare in, en lärare som uppskattar dig är antagligen mer villig att hjälpa dig med dina essäer. Sist men inte minst kan jag rekommendera att anställa en counsler från USA. Det finns flera att välja mellan och de kan ge enormt bra råd för att utveckla skrivandet. Beror mycket på hur mycket man kan tänka sig spendera på sin ansökan. Kom dock ihåg att inte påverkas för mycket av din counsler. Dina essäer är jag just dina, och din ansökan är din historia.

Rekommendationsbrev

Du kommer behöva rekommendationsbrev från ungefär fem personer. Först din studieyrkesvägledare, sedan två lärare, och två från personer utanför skolan. Här kommer relationer in igen. Självklart är det viktigt att de personer som skriver rekommendationsbreven känner dig väl och har något att skriva om. Jag rekommenderar starkt att hjälpa dina brevskrivare genom förslag på vad de kan skriva om och så vidare. Även här är framförhållning oslagbart viktigt. Den här delen av din ansökan är svårast att påverka direkt, och just därför finns den. Här spelar allt in: från hur professionellt du väljer att klä dig och hur aktiv du är på lektioner till hur bra du är på att passa tider och hur duktig du är på ditt sommarjobb.

Jag tog rekommendationsbrev från en lärare som haft mig sedan urminnes tider, en lärare i vars ämne jag skrev ett SAT Subject Test, min mentor som jag fick genom min skolas mentorsprogram, och min chef/professor på mitt sommarjobb på KI. Viktigt att nämna är också att jag började tänka på rekommendationsbreven direkt när jag började fundera på att söka till USA, och visste precis vilka jag skulle fråga när det var dags.

Intervjuer

Till USA är intervjuer inte något som kan höja en ansökan så värst mycket. Däremot är det väldigt viktigt att man håller en riktigt god standard på sin intervju. Med andra ord kan en intervju förstöra för din ansökan om den inte är tillräckligt bra, men kan bara höja den om du är nästa Dale Carnegie. Man kan förbereda sig lite med att tänka igenom svar till vanliga intervjufrågor, men för det mesta är det bäst att se på intervjun som någon sorts dejt. “Var dig själv, ta det lugnt och var inte alltför på.” Råden låter värdelösa men tyvärr blir det inte så mycket bättre.

Sammanfattning

Princeton Class of 2021, here I come!

Ett inlägg delat av Sten Sjöberg (@stensjoberg1)

En ansökan till en amerikansk skola handlar inte om att göra en bra ansökan. Det handlar om att redovisa ett bra sudie- och yrkesliv. Det handlar inte bara om att visa framfötterna, men om att visa att man har visat framfötterna sedan man föddes. Det låter kanske som extremt mycket jobb, och det är det i perioder. Jag kan dock säga att det är värt det. I höst åker jag till Princeton och påbörjar en ny epok i mitt liv. Där kommer jag ha flera Nobelpristagare till professorer, och dricka blaskig amerikansk öl med några av USA:s nästa senatorer i DC och domare i The Supreme Court (dock givetvis inte förrän jag fyllt 21). Bara att få beskeden har varit värt mödan, så jag rekommenderar starkt att börja jobba och söka!

Frågor

Självklart kommer jag svara på era frågor i alla möjliga kanaler, men försök ställa dem i kommentarssektionen nedan så kan fler ta del av samma svar. Lycka till!

Email
RSS
Facebook
Google
http://stensjoberg.com/hur-jag-kom-in-pa-tre-ivy-league-universitet/
LinkedIn

Helsingborgs Dagblad: Helt fel från början till slut

De senaste dagarna har mitt, och många andras, förtroende för Helsingborgs Dagblad sjunkit lägre än tilliten för en etablerad tidning någonsin ska sjunka. Samtidigt har antagligen tusentals människor läst samma artikel som upprörde mig och så många andra, utan någon aning om vad som skett. Det hela kan enklast beskrivas som ett totalfiasko.

Artikeln med felciteringar. Foto: Mikaela Vanselius.

Artiklarna jag syftar på är de tre artiklar om droganvändning på Helsingborgs gymnasieskolor. Den första artikeln, “Cannabis och tramadol på Helsingborgs skolor” beskriver hur “droghandeln tros ha flyttat in på skolor i Helsingborg”. Vid första intryck verkar allt vara helt i sin ordning, men en andra kritisk läsning ger en annan bild. Bakom artikelns påståenden finns två källor. En anonym tipsare berättar att det ska vara lätt att få tag på droger på skolorna. Den andra källan är Björn Holmberg, som introduceras som “gruppchef för områdesgruppen hos polisen i Helsingborg”. Han säger att “min personliga uppfattning är att det säljs på skolorna även om jag inte har belägg för det”.

Den ena källan är alltså en anonym oroad förälder. Den andra, en Björn Holmberg som erkänner att han inte har något belägg för det som står i artikeln. Ingen av källorna säger heller något om att droger skulle ha ökat i gymnasieskolor, som artikeln däremot påstår. Allt för att skapa en rubrik med fångande ord.

För att fortsätta bygga den substanslösa storyn kommer HD och intervjuar fyra elever på min gymnasieskola, ProCivitas i Helsingborg, samt några andra elever på olika skolor i Helsingborg. Artikeln “Så tänker gymnasieelever om droger på skolan” verkar också vara helt i sin ordning vid första intrycket, men ännu en gång är verkligheten helt annorlunda. Samtliga intervjuade, men framförallt Mikaela Vanselius, har blivit felciterade. När de konfronterade HD och bad tidningen om att ta bort de felaktiga citaten, blev dem rakt nekade. Efter ett möte med redaktionen gick tidningen med på att ändra citaten till någonting närmre det eleverna menade, med en kommentar om att det var ett undantag för att eleverna var ovana vid att bli intervjuade. De hade också mage nog att avsluta mötet med ett “hoppas i alla fall att du lärt dig något av detta” riktat till Mikaela Vanselius.

Jag tog kontakt med Mikaela Vanselius, Dorina Puka och Lisa Nilsson för att få en bättre bild av hur de blev felciterade, och hur de känner kring situationen nu.

– Saker som vi pratade om i ett kontext av ungdomar i Helsingborg generellt sett, applicerades på elever på ProCivitas, säger Mikaela om felciteringarna, och Lisa Nilsson lägger till att hon aldrig känt till något kokainbruk, som HD skrev i pappersartikeln.

Tillsammans berättar dem att HD helt enkelt tagit ord de nämnt förbipasserande och stoppat in dem i diverse citat. Jag frågade hur de upplevde ursäkterna som HD:s Chefsredaktör Jonas Kanje publicerat som kommentarer på bland annat Mikaela Vanselius Facebookpost angående artikeln.

– Jag tycker att det är bra att han ber om ursäkt till mig, både på min status och på Joakim Jardenbergs inlägg. Jag tycker det är toppen att detta fall har gjort att de initierar en intern debatt, jag tror verkligen att HD i många aspekter måste ändra på sina rutiner.  Trots att onlineversionen av artikeln nu är redigerad så är det ju faktiskt jag, mina vänner och säkert delvis ProCivitas som har fått ta stöten för vad som stod i den fysiska artikeln som publicerades i tidningen. Mina förhoppningar är såklart att HD så småningom kommer gå ut med en officiell ursäkt.

Hon nämner också följande från Joakim Jardenberg: “HD har alltså efter samtal med ungdomarna ändrat citat, vilket ju gör att hela idén att det var ett korrekta citat från början faller. Man har alltså insett sitt misstag, men vill inte erkänna det”

Min tillit till Helsingborgs Dagblad har aldrig varit hög men en serie artiklar utan substantiella källor fyllda med felciteringar, är droppen. Helt fel från början till slut. Jag vet inte om den gemensamma ledningen1 på HD, NST, Landskrona Posten, och Sydsvenskan innebär likvärd journalistik . Däremot vet jag säkert att jag aldrig kommer lita på en artikel från någon av tidningarna igen. Ännu mindre kommer jag falla för deras blåsning till prenumeration.

1: Jonas Kanje är chefsredaktör även för Nordvästra Skånes Tidningar och Landskrona Posten. HDs Ansvariga Utgivare, Pia Rehnquist är Chefsredaktör och Ansvarig Utgivare även hos Sydsvenskan.

Email
RSS
Facebook
Google
http://stensjoberg.com/helsingborgs-dagblad-fel-fran-borjan-till-slut/
LinkedIn

Sverige och USA med Brian Palmer

Vad kan Sverige och USA lära sig av varandra?

I och med de labila politiska klimaten i både USA och Sverige finns det inget bättre tillfälle att diskutera vad de två länderna kan lära sig av varandra. Jag har länge varit ute efter att intervjua någon med amerikansk-svensk bakgrund, som från egen erfarenhet kan resonera kring likheterna och kontrasterna mellan vårt avlånga landet lagom, och kapitalismens högsäte i väst. Att jag råkade hitta ingen mindre än Brian Palmer, attribuerar jag endast till flyt.

Portrait of Brian Palmer

Foto: Lena Katarina Johansson. Källa: www.brianpalmer.org

Socialantropologen Brian Palmer utsågs år 2002 till bästa universitetslektor på Harvard University för sin kurs om civilkurage, en av de populäraste kurserna i Harvards historia. Han bor nu i Sverige och håller flera kurser som universitetslektor på Uppsala Universitet. Socialantropologi är ”det vetenskapliga studiet av kultur- och samhällstyper och av människan som kultur- och samhällsvarelse” enligt Nationalencyklopedin. Palmer som socialantropolog, och med sina stora kunskaper om nutidspolitik och ekonomi, blev det perfekta intervjuobjektet.

– Det finns en tradition av amerikaner som har beundrat och högaktat Sverige sedan 1930-talet för att de anser att Sverige har delvis löst de två största problemen med det amerikanska samhället: ekonomiska klyftor och våld. Franklin Roosevelt lovordade Sverige för dess kvalitéer och jag är en del av denna långa tradition av amerikaner som närmst idealiserat Sverige, säger Palmer som svar på frågan om varför han flyttade till Sverige år 2004.

– Man måste kolla på ett land som Brasilien för att hitta större ekonomiska klyftor än i USA, och vi är ett samhälle med mycket inrikesvåld, som exempelvis polisövervåld, men också utrikes när det kommer till våra många krig. Sverige är lite motsatsen när det kommer till dessa frågor, tillägger han.

Efter 12 år i Sverige sedan flytten från USA reflekterar Palmer kring hur Sverige, och hans syn på landet, utvecklats.

– Ja, på många sätt [har Sverige levt upp till förväntningarna]. Sverige har blivit mer likt USA. De nyliberala tendenserna fortsätter, klyftorna ökar, men det sker i hela världen. Jämförelsevis är Sverige fortfarande en av de bästa länderna i världen och det ser man också i mycket statistik.

Palmer är till synes inte oroad över flyktingpolitiken som Sverige lett under flyktingkrisen och tidigare. Han är snarare väldigt imponerad.

– Inget industrialiserat land i hela världen har accepterat så många flyktingar per capita. Oavsett om man tittar tillbaka 30 år, 3 år eller bara förra året. Det är en extrem generositet. Mycket större än Tyskland, eller Norge, eller Danmark. Många förstår inte hur Sverige nästan är ensamma i graden av generositet. Jag beundrar landet på det sättet.

USA, och resten av världen har mycket att se upp till i Sverige. Det är så pass allmänt accepterat att uttalandena börjar låta som ekon. Palmer kunde dock också, med lite mer eftertänksamhet, nämna flera saker som vi svenskar kan lära oss av USA också.

– I USA är det vanligt att ta betalt för motorvägar. Den som kör bil måste betala, och det gör kostnader mer realistiska. I Sverige är det för många billigare att köra från Stockholm till Uppsala än att ta tåget, eftersom att motorvägen är gratis, säger han.

Han tillägger att självklart är den i själva verket inte gratis, men kostnaderna betalas snarare av den allmänna skatten. Mellan New York och Boston, berättar han, får man betala en stor summa i vägtullarna, och då motiveras tåg och buss mer.

– Vi har en ganska välfungerande mångkulturalism i vissa städer i USA. Det är flera som anser att New York är den, i särklass, bäst fungerade mångkulturella staden på jorden, med invånare från mer eller mindre hela världen. Det sägs att om man varit i New York i två veckor kan man kalla sig själv för New York:are utan att någon skulle ifrågasätta detta och säga ‘but you’re not a real New Yorker’. I Sverige kan du vara född i Sverige och levt hela ditt liv i till exempel Stockholm och folk betraktar dig ändå som icke-svensk om du har mörk hudfärg. Fenomenet New York är helt klart något som blev möjligt på grund av dess storlek, och traditionen av invandring under flera sekel men det kan ändå vara något som Sverige skulle kunna imitera.

Det är tydligt att han inte gör det sista uttalandet endast i egenskap av expert, men talar också utifrån erfarenheter, och känslor.

 

Email
RSS
Facebook
Google
http://stensjoberg.com/sverige-och-usa-med-brian-palmer/
LinkedIn

Därför kommer ProCivitas i Stockholm bli en succé

ProCivitas på gymnasiemässan

En av få lugna stunder hos ProCivitas på gymnasiemässan.

ProCivitas öppnas i Stockholm hösten 2017 och efter tre dagars pitchande på gymnasiemässan är jag övertygad om att skolan kommer lyckas fantastiskt i huvudstaden. Detta tack vare våra imponerade meriter, de existerande skolornas exceptionella lärare, den goda elevpåverkan och sammanhållningen som saknar motstycke. Det råder inget tvivel hos mig när jag säger att ProCivitas i Stockholm kommer bli en succé.

Som elev på ProCivitas i Helsingborg fick jag möjligheten att i torsdags, fredags och lördags stå på gymnasiemässan i Stockholm och dela med mig av min kärlek för ProCivitas. Tillsammans med fantastiskt trevliga rektorer, lärare och inte minst elever från de andra ProCivitas skolorna i Malmö och Lund gjorde vi minst sagt ett avtryck, något som syns tydligt i besöksstatistiken på ProCivitas i Stockholms nya hemsida.

Att pitcha ProCivitas Stockholm visade sig vara väldigt enkelt tack vare de fyra fantastiska skolor nere i södra Sverige, och deras tillhörande meriter. Bland annat var det inte helt oväsentligt för 01:or och deras föräldrar att ProCivitas vunnit fler guld i UF-SM än alla andra skolor i Skåne tillsammans, kommit till final fler gånger än någon annan skola i Sverige, och representerat Sverige i Europa hela tre gånger. Ett oortodoxt inslag i min pitch bestod av att ta upp min telefon och visa min kontaktbok, där jag inte bara har fyra av mina lärares nummer, men dessutom en sms konversation med min rektor och kontakt med årets lärare, som också råkar vara min biologilärare och klassmentor. Med detta förstod mina åhörare snabbt att ProCivitas antagligen har den bästa elev-lärarkontakten av alla gymnasieskolor i Sverige. ProCivitas värdesätter dessutom gemenskap högt och ordnar därmed kick-off läger för alla ettor på respektive skolor och dessutom en gemensam trerätters sittning för samtliga ettor från, de snart fem, skolorna.

Utöver det kunde jag ärligt berätta om den fantastiska elevpåverkan som råder på skolorna. Elevplenumet som utgör den kanske viktigaste länken mellan elever och lärarkåren, har alltid haft stor möjlighet till påverkan i Helsingborg. Bland annat har elever kunnat starta helt nya kurser, och påverka matsedeln. Elevkåren, som i mångt och mycket, är det roligare organet inom elevpåverkan, slår också tungt hos niondeklassarna som verkade intresserade. Bland annat har vi i Helsingborg mycket kul på våra många PPP:n (Party På ProCivitas), den årliga Oscarsgalan och skidresan till alperna för de som är intresserade. Då jag satt upp en arbiträr ordgräns på mina inlägg har jag inte ens plats att berätta om allt annat bra; det vill säga våra många gästföreläsare, den underbara skolmiljön och det väldigt lärorika mentorsprogrammet.

Trotts våra många meriter från existerande skolor i södra Sverige, är det givetvis så att ProCivitas i Stockholm kommer bli väldigt unik. Klimatet i Stockholm är annorlunda, speciellt med tanke på det enorma upptagningsområde vi har Stockholms infrastruktur att tacka för, i samband med den otroliga konkurrens mellan toppskolorna som dessutom ligger lika centralt som skolans blivande lokaler på Gärdet. Antagningspoängen på EK och SA har visat sig bli väldigt svåra att höfta. I Helsingborg och Malmö ligger ProCivitas onekligen i topp, och även i Lund som bara grundades för två och ett halvt år sedan börjar antagningspoängen nosa på samma nivåer. Rimligt är att misstänka att poängen kommer sänkas något på grund av ProCivitas icke-närvaro i Stockholm, som nu tar slut hösten 2017. Samtidigt är det svårt att väga in upptagningsområdet i kalkylen. Personligen tror jag att ProCivitas om minst tre år kommer nosa på liknande antagningspoäng som Viktor Rydberg. Värt att nämna är Naturvetenskapliga programmet som inte kommer öppna förrän senare år. Detta för att naturprogrammet innebär en stor investering, och för att det krävs väldigt motiverade elever för att lyckas, något som kan garanteras när ProCivitas efter några år skapat en större närvaro i huvudstaden.

Lokalerna

På sista sidan av informationsbroschyren hittar man bilder på lokalerna.

På gymnasiemässan fick jag av marketingchefen på Teoretiska Gruppen höra att ProCivitas imponerade med de bästa elevambassadörerna, vilket jag tog som en stor komplimang då jag var väldigt imponerad av samtliga skolor inom gruppen. Framförallt Rytmus bjöd på vackra stämmor och mäktiga takter på slagverk. Vi blev också väldigt hedrade när vi insåg att vi nog skrämt upp några skolor med vår närvaro, då flera representanter letade upp oss och ställde många frågor. Det kanske inte heller kommer som en shock då vi lyckades dela ut mer än 2000 broschyrer till intresserade elever. Framförallt kan jag stolt säga att på lördagen hittade flera föräldrar oss, och berättade hur deras barn ivrigt delat med sig om ProCivitas sedan de besökt vårt bås någon tidigare dag.

Jag frågade en elev på en av toppskolorna i Stockholm varför en niondeklassare skulle välja ProCivitas över de andra toppskolorna. För att knyta ihop säcken skulle jag vilja dela med mig av svaret:

“Norra är för torrt, Södra är för hipster, Viktor Rydberg är för snobbigt och Kungsholmen är för nördigt.”

Därför kommer ProCivitas i Stockholm bli en succé.

 

Email
RSS
Facebook
Google
http://stensjoberg.com/darfor-kommer-procivitas-i-stockholm-bli-en-succe/
LinkedIn

Vad hände med Riksdagsskolket?

riksdagen

Intuitiv design på riksdagsskolket.se

riksdagsskolket.se är en fantastisk sida som i min åsikt fått alldeles för lite uppmärksamhet. Sidan visar på ett intuitivt sätt hur hög frånvaron är vid riksdagens voteringar. Det visar sig att MP ligger bäst till med “endast” tio procent skolk medan Liberalerna är sämst med 16,6 procent. Frånvaron är inte unikt för ett visst parti eller grupp individer, däremot är det spritt och alla partier spelar en roll i den höga frånvaron. Förutom en kort artikel i Di och en SD-fokuserad ledare från Expressen har inte media tagit tag i nyheten på alls det sätt jag vill mena på att de är skyldiga till.

Bamse tror jag sa det bäst: “Den som är stark måste också vara snäll”. Det vill säga att den med makt har ett ansvar och massmedia kallas ju trots allt den tredje statsmakten av en anledning. Var är artikeln i Svenska Dagbladet? Var är artikeln i Dagens Nyheter? Var är artikeln från Dagens Samhälle? Såvitt jag ser, finns ingenting. Media låter skolkandet gå obestraffat, men varför?

Tack vare Sveriges stadgar har vi inte bara all voteringsdata tillgänglig utan dessutom en välfungerande API (vad är det?) som gör det relativt enkelt att sammanställa datan som vi nu sett på riksdagsskolket.se. Riksdagen med denna API praktiskt taget bad någon att sammanställa datan, precis vad som skedde, men konstigt nog inte av någon massmedia. Hur kommer det sig att två privatpersoner byggde hemsidan innan den tredje statsmakten? Svaret på frågan är kanske; Internet. Internet har gjort det möjligt för egentligen vem som helst att ta del av vilket data som helst, och i nuläget är massmedierna kanske helt enkelt för långsamma för att bibehålla konkurrenskraften mot medelsvensson.

partitoppen_franvaro

Klart och tydligt.

Chefsredaktören Jonas Kanje på Helsingborgs Dagblad berättade på en föreläsning på min skola att den vanligaste orsaken till en förlorad läsare är att denne går bort. Med det sagt är det givet att tidningar har en gigantisk utmaning framför sig, att sänka medelåldern på sina läsare. Jag påstår mig inte veta svaret men givetvis är detta svårt men när en potentiell läsare lär sig mer om samhället genom en länk på reddit.

Att exempelvis SD har haft dålig närvaro är knappast någon nyhet. Men att skolket är så utbrett och allmänt mellan samtliga riksdagspartier var det inte många av oss som visste. Jag är dessutom rädd att det kommer fortsätta på detta vis tills det hela uppmärksammas. Det hade också varit intressant att få ett svar från  politikerna i riksdagen, kanske till och med en förståndig förklaring.

Tills frågorna ställs och besvaras får vi väl helt enkelt fantisera ihop att våra favoritpolitiker gör något förståndigt när de inte är med och röstar om landets lagar.

Email
RSS
Facebook
Google
http://stensjoberg.com/vad-hande-med-riksdagsskolket/
LinkedIn

Vänta inte på Skolverket, utveckla skolan själv!

“Digitalisera skolan!” Initiativet Teacherhack tillsammans med Skolverket har lyft ämnet och just nu sitter Sverige i väntan på att dessa organisationer ska driva utvecklingen tills vi en dag har en digitaliserad utbildning. Framförallt Teacherhack ska ha all beröm men det betyder inte att vi andra kan luta oss tillbaka. Det är baklänges. Utveckling är organisk och du som elev eller lärare kan faktiskt göra skillnad. Om du läser vidare kan du få ett exempel på hur vi på min skola, ProCivitas i Helsingborg, gick tillväga.

Det hela började med att jag fick ett tips av en kompis att gå onlinekursen CS50: Introduction to Computer Science av HarvardX. Jag kan rekommendera kursen helhjärtat för den som vill få en insikt i hur allt datoriserat runt omkring oss fungerar, allt från datorn du läser detta på till läskautomaten du använder oftare än du vill erkänna. Dessutom får man en trevlig ursäkt att skriva Harvard i sitt CV.

cs50

CS50 föreläsning. © Harvard University.

Jag och min kompis började diskutera att det kanske finns fler som var intresserade men som inte kände till konceptet. Några snabba Google-sökningar resulterade i att vi fann att Programmering 1 faktiskt existerade på skolverket.se för alla att se. Problemet är att man bara känner till kursen om man redan pluggar IT-specialisering eller Teknikprogrammet. Det vill säga om man redan gjort ett aktivt val och går en linje som redan är kraftigt digitaliserad. Programmering är dock inte något som borde tillhöra endast specialiseringslinjer; vi ville att alla tre linjer på vår skola skulle ha tillgång till kursen. Såväl samhällselever som ekonomer och naturelever. Efter några veckors förhalande mynnade tankarna ut i ett inlägg på elevernas Facebook-grupp.

Efter att hela 25 elever skrivit upp sig för kursen började administrationen leta efter en passande lärare för att göra idén till verklighet. Som det ser ut nu har vi nästa år en klass på minst 20 och jag hoppas på att motivera ännu fler, läsåret 17/18 förväntar jag mig två klasser i kursen här på ProCivitas. Åtminstone om jag får något att säga om saken!

Jag tror på fullaste allvar att detta kan vara ett starkt supplement till Skolverket och Teacherhack som dessutom fokuserar merparten energi på grundskolan. Digitaliseringen av gymnasieskolorna är lågt hängande frukt, eleverna vill och har all möjlighet att bli mer familjära med digitala medel men får ingen hjälp att göra så. Detta trotts att en digitaliserad gymnasieskola är värt minst lika mycket som en digitaliserad grundskola. Skolverkets agenda är dessutom väldigt långdragen, nog skulle en fullständigt digitaliserad grundskola 2020 sitta fint, men om elever kan införa programmering på bara 20 gymnasieskolor i Sverige nu skulle vi se effekten redan idag i takt med att fler skolor följer exemplet.

Så du som är elev eller lärare med intresset, kom ihåg att man behöver inte vänta på Skolverket eller någon annan. Visst har jag tur som går på en skola där lärarna verkligen lyssnar på eleverna, men med tillräcklig vilja spelar det ingen roll om klimatet är detsamma på din skola. Det finns makt i antal och kanske räcker 25 elever för att kickstarta digitalisering i utbildningen, en gymnasieskola i taget!

Email
RSS
Facebook
Google
http://stensjoberg.com/vanta-inte-pa-skolverket-utveckla-skolan-sjalv/
LinkedIn
« Older posts